Det blev på ett ungefär som jag hade hoppats på årets Way Out West. (Eller kanske till och med ännu lite bättre.) Såg en massa bra band och gick på klubbar till långt in på natten, åt popcorn och drack piggelindrink, fnissade i 3D-glasögon, träffade ett helt gäng av favoritvänner, dansade, picknickade och ja, hade det allmänt hur fint som helst. Det enda som var synd, det var att tiden gick så himla fort. 

 

I den här lilla bedårande stugan precis vid en sjö spenderade jag ett par dagar och nätter i förra veckan tillsammans med John och Johanna.

Här fick jag sova.

Vi semestrade något kopiöst de där dagarna. Alltså vi gjorde inte så mycket över huvud taget. Om kvällarna grillade vi.

Drack vin.

Spelade kort...

...och försökte svara på frågor om falukorv, stormar, astronauter, stålmän och så vidare. Och så mumsade vi på tivolikulor. 

Om dagarna låg vi i gräset och läste, badade i många många timmar i sjön, pratade om mästerkockar och åt smarriga smoothies som Johnsan fixat till oss.  

Vi gav oss ut med kanoten.

Hej och hå!

Det var verkligen lugna gatan. Och vi hade knappt någon täckning på våra mobiler heller, bara några enstaka gånger då och då. Fast då blev det livat kan jag lova! Det enda vi eventuellt annars behövde fundera en aning över var vad vi skulle äta till middag.

En dag blev det röding.

Och så kikade vi på fåglar och John som är lite utav en expert på det området berättade för oss om pilgrimsfalkar, fiskgjusar...

...och sädesärlor. (Obs John som har fotat, inte jag.)

Och Johanna och jag kom fram till att det där var verkligen dagar som vi kommer komma ihåg och det var precis vad jag behövde de där sista semesterdagarna.

Och så var det dags för en av höjdpunkterna från när vi var i Champagne.

En av nätterna hade vi nämligen bokat rum på Château d'Etoges, ett slott ett par mil söder om Épernay.

Det var tjusigt som bara den tyckte jag, med vallgrav och så.

Inuti såg det ut såhär.

Man kunde slå sig ned och spela schack om man ville.

Eller bara sitta och småprata över en kopp kaffe eller ett glas bubbel.

Framåt kvällen gick vi över till Orangeriet som låg precis jämte för där skulle vi nämligen äta middag.

Extra bra för oss var att de även hade en helt vegetarisk meny där vi valde ut förrätt och huvudrätt. Men först av allt fick vi in varsin gazpacho.

Sedan kom förrätten. Jag hade beställt de här små sakerna. Det är polenta, squash och en tomatröra och det var så gott så jag ville knappt att det skulle ta slut.

Sedan var det dags för saffransrisotto.

Och efter det rullades det in en vagn med ostar och så fick vi peka på alla som vi ville smaka på. Alltså himmelriket.

Så småningom var det dags att välja ut en dessert.

Ja, ni ser så nöjda vi ser ut va?

Jag fick in den här skapelsen med choklad och mintglass.

Och Maria fick en caramel- och crème bruléedessert med en glasskula och guldigt strössel som var minst lika god den. Alldeles fantastiskt mätta och belåtna var vi efter allt det här och det vete katten om det inte till och med kan ha varit en av de allra godaste middagarna jag ätit någonsin... Ett enda långt livsnjuteri. Och med det tror jag bestämt att det är dags att sätta punkt för den himla bra resan och fina Frankrike för den här gången!

Det blev alltså lördag där i Paris och det var dagen då Maria och jag skulle vinka hejdå till Ellen och Paris för den här gången. Sagt och gjort, vi hyrde oss en liten bil på Gare du Nord och puttrade så sakteliga och försikteliga oss ut ur staden. Mot Champagne och staden Reims!

Just den lördagen var det 14 juli, alltså Frankrikes nationaldag, så i Reims möttes vi av flaggor.

 Och fina karuseller.

Framåt kvällskvisten letade vi upp en trevlig uteservering och eftersom vi var nästintill utsvultna satt det helt otroligt fint med en fiskburgare, pommes och majskolv för min del.

Dagen efter var det alltså söndag och då har fransoserna sannerligen bestämt sig för att helga vilodagen för då är nämligen väldigt väldigt mycket stängt. Som till exempel Fossier som gör populära små rosa kex. Tur då att de även sålde dessa på matbutiken Monop. Kunde ju inte låta bli att införskaffa mig ett par.

Men det var ju inte för de där rosa kexen vi var i Champagne. Det var ju såklart för bubblets skull! Vi begav oss ut på landsbygden.

Framför många av vinodlingarna finns det tjusiga rosor men de är tydligen inte bara för syns skull. Tydligen ger sig insekter och sådana små kryp sig på rosorna ungefär en veckan innan de hugger in på vinodlingarna. Så blir rosorna plötsligt ledsna får odlarna en indikation på att ett angrepp är på gång och kan vidta åtgärder, i form av besprutning eller vad det nu kan vara...

I regionen odlas mestadels chardonnay, pinot noir och pinot meunier, de tre druvor som normalt används till champagne. Druvorna var än så länge väldigt små och gröna. Tydligen har vädret i regionen varit riktigt uselt i år vilket inte varit så himla bra precis.

Hortensian verkade däremot trivas prima.

Så fick vi ju smaka på det där bubblet också såklart.

Och gå ner under jorden och titta i stora ganska kyliga grottor där flaskorna låg uppradade på lagring, minst 18 månadader men ofta mer.

Och där de stod på lut för att jästfällningen skulle samla sig i flaskhalsen och senare kunna tas bort.

  På ett ställe fick vi se mer hur man gjorde förr.

Medan ett annat ställe visade mer hur de framställer sin champagne idag. Här på bilden har precis korkarna åkt på och flaskorna åker på löpande band vidare för att vändas upp och ner så att den sista tillsatsen som precis blivit ihälld ska blanda sig med resten av drycken.

Det kryllar alltså av massor av champagnehus, stora som små, överallt i byarna i området.

Vi skuttade bara ur bilen, knackade på porten, bytte ett par ord och frågade om vi fick smaka på deras champagne. Så fick vi titta, lukta och smaka på alltifrån en till sju olika varianter. Oftast betalade man två euro per person för det. Om man inte köpte en av deras champagner då, då var det gratis.

Älskade solrosfälten.

Och så stannade vi och tittade på små slott.

Och köpte med oss baguette, frukt och lokala ostar och hade picknick. Tycker ju om alla möjliga sorters ostar men mina favoriter blev nog ändå chaource och langres.

Vi hade inte förbokat boenden för alltför många nätter för det kändes bättre att kunna vara mer flexibla. Det var inte heller högsäsong nu när vi var där så det löste sig fint. Vi bodde till exempel hos en äldre herre och hans fru som hade inrett med mängder av ryschpysch och blommor.

Huset var klätt med löv.

Och till frukost fick vi croissanter och pain au chocolat. ♥

Nog för att vi huvudsakligen var ute efter bubblorna men varför inte slå två flugor i en smäll tänkte vi?

Och passa på att rida som vi båda gillar! Vi fick hjälp med att leta upp ett ställe via internet vilket visade sig vara supermysigt. Det var en liten man som hade hand om det hela och det märktes verkligen hur himla mycket han tyckte om sina djur och det värmer ju lilla hjärtat. Vi fick följa med och hämta hästarna i hagen, borsta, sadla och fixa med allt tills vi satt på hästryggarna. Och så bar det iväg!

Sådär ja. Nu tror jag bestämt att jag berättat det mesta om våra dagar i Champagne. Det finns dock en sak kvar. La grande finale så att säga. Den som väntar på något gott (i dubbel bemärkelse den här gången kan tilläggas)!

I onsdags för en och en halv vecka sedan bar det alltså iväg högt upp bland molnen mot Paris.
Bland det första vi gjorde när vi kom fram, Maria och jag, var att leta upp ett mysigt café i en kvartershörna och så beställde vi in varsin baguette och ett glas rosé, tittade på folk och bara var helt toppennöjda med att äntligen vara framme.
Med lite mat i magen begav vi oss mot Ellens lilla mysiga pärla till lägenhet där vi skulle bo mitt i Montmartre med helt bedårande utsikt.
Ellen flyttade dit i början av juni och vi ville ju såklart höra allt om allt! 
Framåt kvällen begav vi oss ut på gatorna för att leta upp ett ställe att äta middag på. Det visade sig att vi inte behövde gå särskilt långt.
Här slank vi in. 
Och försökte uttyda de snirkliga bokstäverna på menyn uppe på väggen.
Det här var vad jag fick in. Satt som en smäck. Och där satt vi tills kvällen började nå sitt slut och det började bli dags att krypa till kojs.
Morgonen efter väcktes jag vid tiotiden av att Maria spelade en pigg och glad låt för mig på sin mobil. Dessutom hade hon redan varit ute och handlat pain au chocolat som tillsammans med en kaffe, yoghurt och aprikoser var framdukat på bordet. Vilken start på dagen va?
Sedan begav vi oss ut på stan för att kika i affärer.
Det tar på krafterna minsann så vips fick vi slå oss ner på ett ställe i Marais för att äta lunch.
Och eftersom det just då även kom en störtskur blev det en kopp kaffe på maten också. Där under markisen satt vi nämligen väldigt bra. Så är det som så att Ellen är ledare på Friskis och svettis i Paris och just på torsdagkvällen skulle hon hålla i ett pass. Så det var bara att skutta i träningskläderna och bege sig dit.
Efter det satt det extra fint med middag. Och så fick vi sällskap av Ellens jobbarkompis Edouard också som till råga på allt var en riktig fena på svenska!
Och till efterrätt blev det en mycket efterlängtad crème brulée.
Dagen efter höll vi oss i krokarna kring Montmartre.
Jag hade min nya klänning som jag köpt dagen innan. (Och hade bra gärna önskat att jag haft en så matchande fin bil till.)
Vi bestämde oss för att gå till Musée de Montmartre.
Och tittade på målningar, fotografier...
...posters och så vidare från Montmartres historia med konstnärer, musiker, författare och så.
Och utanför fanns en yttepytteliten vingård. 
Sedan sprang vi på ett par himla söta affärer, tre på raken.
Inuti var och en av dem satt det tjejer och sydde upp eller sydde om en massa grejer, som i den här söta underklädesbutiken.
Vi gick i några fler second handbutiker.
Och sedan handlade vi med oss lite godsaker hem för kvällen.
Och dukade upp med en sallad, oliver, ostar, fikon, bubbel och sådant.
Så satt vi där och njöt. Och laddade!
Vi skulle nämligen gå på Bal des pompiers senare på kvällen. Och vad är det? Jo, då bjuder en massa brandstationer i Paris in till stor fest hos dem med musik, dans och en massa massa folk. Och brandmännen var bartenders.

Och det var ungefär vad som hittades på de där första dagarna i Paris. Dagen efter Bal des pompiers hyrde Maria och jag bil och begav oss ut på landsbygden. Mot Champagne! Men mer om det en annan dag.

 

Igår förmiddag blev jag upphämtad i bil utanför min port för att åka på mors- och mormorsdagsutflykt på Västgötaslätten, närmare bestämt i Falköpingstrakten.

Det var verkligen strålande väder för en utflykt.

När det började kurra i våra magar bestämde vi oss för att äta lunch uppe på Ålleberg. I väntan på vår mat kikade vi på alla små flygplan som cirkulerade runt i luften mest hela tiden.

Sedan sprang vi på de här små lammen och jag blev naturligtvis stormförtjust...

Och till sist var det dags för fika vid Hornborgarsjön. Det fanns inte en trana så långt ögat kunde nå såhär års men däremot en väldig massa gäss och en klarblå himmel utan ett enda moln. Där slog vi oss alltså ner och kalasade på mormors hembakta kakor i godan ro innan det var dags för hemfärd igen. En väldigt finfin dag må jag säga.

Förra helgen åkte Ellen och jag till Stockholm en liten sväng för att hälsa på Malin och Ems. Både det ena och det andra hanns med.

Vi åt långfrukostar hemma i godan ro.

Gick på tapasrestaurnag på Söder.

Här kommer andra och sista delen från Londontrippen. Tänkte visa lite mer vad vi hade för oss egentligen.

Det blev en hel del promenixande och en hel del genvägar och senvägar förbi en hamn till exempel.

Vi traskade över Tower Bridge.

Och hamnade på en utomhusmarknad.

Jag ville smaka på ungefär allt.

Festliga turkish delight till exempel.

Vi gick på Tate Modern.

Fast innan vi högg in på alla konstnärligheter laddade vi upp oss med varsin cappuccino på sjunde våningen med tjusig utsikt över Themsen och andra saker i London.

Inne på muséet sprang vi på en massa rödaprickiga bollar som hängde i luften. Wii!

Och så tittade vi på fotografier och andra verk.

Vi var även en sväng i Camden.

Kan bara tänka mig hur det är här om våren och sommaren...

Höjdpunkten i den stadsdelen var i alla fall den här helt galna affären som låg inne i stallarna med hög ravemusik, dansare, neonkläder och personal med långt rosa hår. Missa för guds skull inte den om ni är i Camden!

Vad gjorde vi mer? Jo, vi traskade runt bland flotta byggnader i South Kensington.

Till slut hamnade vi på Harrods.

Och spanade in deras mat- och godsaksavdelningar.

Min kusse hade lagt in en beställning på pepparmintste så det passade jag på att köpa till henne.

Och till sist tog vi en fika på Ladurée.

Det blev en kanna te och en liten macaron med mjölkchokladsmak.

Om kvällarna då?

Bland annat strosade vi runt bland de färgglada husen på Portobello Road i Notting Hill.

Kikade runt.

Har aldrig någonsin sett så många gamla symaskiner som i den här affären. De var överallt i skyltfönstren och längs väggarna där inne.

Vi gick på pubar och barer och klubbar.

Mestadels höll vi till i Shoreditch där vi bodde. Ett ställe som heter The owl and the pussycat och och ett annat som heter Dragon var allra trevligast tyckte jag.

Och tidigt på söndagmorgonen begav vi oss till flygplatsen efter en hel natt av festligheter och jag tror till och med att jag somnade innan planet ens hade startat och vips var man hemma igen. Men London alltså, vilken himla trevlig stad det är!

Jag har så många bilder från London att det blir nog för mycket att visa allt på en och samma gång så jag tänkte att vi kan börja titta på husrummet och godsakerna.

Och sällskapet. Här är hon, min fina resekompanjon.

Efter en massa letande och beslutsvånda bestämde vi oss för att hyra en lägenhet i Shoredtich i östra London vilket visade sig vara helt superbt för oss. Det fanns två sovrum, ett vardagsrum, ett kök och ett stort badrum.

Perfekt för två, fyra eller kanske till och med sex personer och definitivt ett ställe jag kan rekommendera om ni ska åka dit. Extra fiffigt för vår del var att det visade sig att vår gamla gymnasiekompis Anna bodde bara runt hörnet och att vi kunde hänga ihop varenda kväll på barer och klubbar i närheten.

Eftersom vi hade ett helt kök att husera i fixade vi egen frukost varje morgon. Jag hade med mig min hemgjorda müsli som vi åt med en hemskt god kokosyoughurt och toast med brie och paprika.

En dag blev det indiskt till lunch. Det bästa var naanbrödet med vitlök på.

Och såklart åt vi fish and chips. Det satt som en smäck.

En dag blev det sushi.

Och en kväll kokade vi färsk fylld pasta med tomatsås och getost i vårat kök.

Vi bodde bara ett stenkast från en gata som heter Brick lane.

Där i krokarna fanns det en massa roliga second handaffärer och även lite andra små butiker som den här på bilden som hette Joy som hade en massa förtjusande saker.

Och så blev vi förälskade i Primark, Forever 21 och alldeles underbara Top shop på Oxford street. Vet inte hur många timmar vi spenderade i de där butikerna totalt. Det fanns SÅ mycket fina saker att vi blev alldeles tossiga. Fast lite ångest fick vi också för vi visste ju att vi inte kunde få med oss hur mycket som helst hem med Ryan air. Ett par saker blev det i alla fall. Ni ska få se. Och så ska jag visa vad vi mer hade för oss om dagarna och nätterna. Fortsättning följer...

Och familjen, det är mamma, pappa, min bror och hans lille pojk.

Och så jag.

Vi hade nog prickat in en väldigt bra utflyktsdag, himlen var nästan klarblå.

Vi drack varm choklad och skuttade runt på klipporna...

...i väntan på korven!

Tror minsann det var längesedan en sojakorv smakade så gott.

I fredags begav jag mig till Stockholm för att spendera helgen med Malin och Kristian. Vi gick på afterwork och hamnade till slut på Nobis hotell där vi åt en alldeles fantastisk middag med några av deras vänner.

När det blev lördagmorgon bestämde vi oss för att gå och äta frukost bara runt hörnet på Två systrar och en kock som var ett mysigt ställe på Kungsholmen.

Efter utställningen var det dags för mig att kramas hejdå och ta bussen till Bromma men jag höll på att inte komma därifrån. Flighten till Göteborg innan min fick vända och flyga tillbaks för det stormade såpass på västkusten att de inte kunde landa. Till slut gick mitt plan ändå men det var tamigtusan den läskigaste landningen jag någonsin varit med om. Väl nere på marken igen fick jag sitta och vifta med en tidning i ansiktet för att det hade pärlat sig så i pannan på mig... Men det gick ju väl till slut och hem kom jag efter en himla härlig helg i huvudstaden. Redan i januari kan det nog tänkas bli ännu en tripp dit!

Det är så hemskt det som hänt i Norge att det knyter sig i hela magen. Det känns overkligt men är så brutalt på riktigt och jag tänker på alla drabbade och anhöriga bara just över gränsen... Har haft på tvn mest hela dagen men så skingrade jag tankarna en liten, liten gnutta med att se tillbaks på min och Ugglans tripp till Gdańsk.

På förmiddagen förra lördagen bokade vi biljetter och samma eftermiddag bar det iväg. Vi åkte med wizzair från Säve i Göteborg och efter ungefär en timme var vi framme.

Vi checkade in på Dom Sonata som låg vid musikakademin ungefär tio minuters promenad från gamla stan. Det var mestadels bara bra fast vi hade vissa svårigheter att kommunicera med personalen. Engelska var inte deras starka sida om man säger så. Och en viss insektsincident i badrummet kan vi nu i efterhand skratta gott åt men i stundens hetta var det allt annat än kul. Stora fladdrande gråa saker är inte riktigt vår grej om man säger så...