Jag hade så himla, himla gärna velat ha en sådan här liten gulltuss. Men. Efter att ha stött och blött med än den ena, än den andra så får jag nog inse mig själv vara besegrad. Mitt samvete klarar inte riktigt av att lämna en liten kissekatt själv fyra trappor upp i nio timmar varje dag när jag själv är på jobbet. Och därpå tillkommer ju alla de kvällar när jag roar mig på annat håll än i min lya. Nää. Jag får helt enkelt hålla till godo med fiskmåsarna som ligger och ruvar på taknocken precis utanför köksfönstret.