Det var ungefär hundra år sedan jag kurade ner mig i en biofåtölj men när jag tidigare idag såg trailern för Moonrise kingdom bestämde jag mig för att det fick bli ändring på den saken. Sagt och gjort, nu är jag precis hemkommen från biosalongen. Och vilken film sedan! Den var så pillemarisk och fin att titta på, från början till slutet, full av detaljer, finurligheter, fåglar, brev, scouter, fina 60-tals klänningar, hemligheter, små trevande pussar och tjusig musik (tänker allra mest på Francoise Hardys smått fantastiska låt Le temps de l'amour).