När jag har lite småbråttom (som nu ikväll) och inte vet vad jag ska äta blir det ofta någonting liknande det som ligger på tallriken här ovanför, lite beroende på vad jag har hemma i kylskåpet och i skafferiet. Idag blev det matvete, oliver, tomater, pesto, kikärtor och halloumi. Ett snabbt, gott och enkelt hopplock.

Vilken knashelg det blev. Redan i fredags började jag känna mig lite krasslig och sedan dess har det hållit i sig. Jag har känt mig för frisk för att vara sängliggande men lite för risig för att gå ut. Typiskt. Så det är inte utan att jag känner mig lite smått snuvad på helgkonfekten... Men, jag har i alla fall fått njuta av min andra semla för i år. Vilken god sötsak alltså.

Jag älskar pasta och äter det gärna mycket och ofta. Däremot äter jag sällan potatis men så igår bestämde jag mig för att göra slag i saken och faktiskt fixa till något med den lilla knölen. Jag har aldrig gjort egen gnocchi innan så det fick det bli. Jag kokade fem mjöliga potatisar med skal på tills de var lagom mjuka. Sedan skalade jag potatisen, pressade den, blandade i ett ägg, salt och så mycket mjöl som behövdes för att kunna göra en okej deg, det blev nästan två deciliter. Jag knådade ihop degen, delade den i fyra delar, rullade delarna i långa korvar och skar av i lagom stora bitar. Varje bit tryckte jag till lite lätt med en gaffel och sedan kokade jag dem i en kastrull med vatten tills de flöt upp till ytan och då skulle de ungefär vara färdiga att fiskas upp med en hålslev. 

Jag älskar tupplurar. Allra bäst tycker jag om luren på fredagar efter jobbet fast idag vet jag inte riktigt vad som flög i mig för jag gjorde precis tvärtemot mina vanliga principer och gick istället på ett spinningpass. Det var inte så tokig start på helgen det heller i och för sig. Nu har jag precis ätit upp min sötpotatissoppa och mitt hemgjorda knäcke med min nya favorit, groddar! Men kvällen har ju knappt bara börjat, sedan ska det poppas popcorn och spelas alfapet. Och en fin fredag och fin helg vill jag passa på önska er!

Jag lyssnar. Och lyssnar och lyssnar. First Aid Kits nya låtar är verkligen som bomull för min själ och just vad jag behöver en frusen och lite grådassig dag såhär i mitten av januari. 

Igår åkte julen ut. Lite efter Tjugondag Knut men vad tusan. Man får passa på att njuta så länge det varar, det är mitt julmotto. Nu är det bara elva månader kvar till nästa lilla julegran ska få glittra och dofta gott hemma hos mig. Vad som tar plats i den här hörnan framöver, det hänger på hur kvällen artar sig. Jag kan ha något på gång...

Det är så spännande. Magen vänder sig ut och in och upp och ner. Mitt hjärta bankar. Det bankar så hårt att jag ibland till och med kan se det bulta med blotta ögat. Jag är besatt. Betuttad. Fast det är med skräckblandad förtjusning för det är ibland så obehagligt att jag inte vet om jag kan fortsätta men jag kan heller inte riktigt låta bli. Är det verkligen värt det?

Jag pratar alltså om serien som heter Dexter. Jag är precis i sluttampen av säsong två och det är helt olidligt spännande. Har ni sett den serien? Om seriemördar-Dexter. Trodde verkligen inte att det var min kopp vad det gäller serier men efter att jag blivit tipsad från så många olika håll från vänner med hyffsat samma lika smak som mig själv så var jag bara tvungen att ge det en chans. Nu kan jag knappt skilja på serie och verklighet och tittar mig stingsligt omkring när jag ska gå ut med soporna om kvällen. Så, vågar eller vågar jag inte titta på ett avsnitt till. Det är kvällens fråga.

Igår åkte lilla familjen på utflykt till en ö som heter Fotö utanför Göteborg.

Idag fick jag en kattkalender för hela 2012 helt appropå. Hur söt? Jag praktiskt taget smälter inombords.

Jag har haft ett vansinnigt sug på sistone efter köttbullar med mos och lingon. Det har liksom vattnat sig i munnen på mig vid blotta tanken. Men jag äter ju varken gris eller ko. Tur då att det finns sötmandel. Idag gjorde jag slag i saken. Tadaa!